Tjernobylkatastrofen 25 år

Övergivet dagis i Tjernobyl

Året var 1986. Vi som är lite äldre minns det ännu väl. Rapporterna som kom på radion att en massiv härdsmälta hade inträffat två dagar innan, den 26 april, i ett kärnkraftverk i ukrainska Tjernobyl. Svenska experter meddelade att ett radioaktivt moln närmade sig Sverige och skulle sprida radioaktiv smitta över främst områden norr om Dalälven. Man skulle helst inte plocka bär och svamp. Och renar och älgar kunde kanske inte ätas. De åt ju lav och gräs och löv. Kunde barnen gå ut och leka? Man visste inte så mycket.

Idag vet vi mer. Olyckan torde ha inträffat klockan 01:23 den 26 april, då nattskiftet genomförde ett experiment i fjärde reaktorn som helt slog slint. Reaktorn hade tagits i drift bara ett par år innan olyckan.

Men vem bar skulden? Vid politbyråns möte om olyckan sa ansvarige ministern Slavskij, att det experiment som genomfördes hade varit helt onödigt, och för det som hände bar därför biträdande maskinchefen Djatlov skulden. Djatlov dömdes till 10 års fängelse för sin del i olyckan men frigavs 1990. Han skrev sedan en bok där han avsvor sig ansvar. Den arbetsstyrka som genomförde experimentet hade inte informerats om strukturella brister i reaktorn som visade sig vid låg driftskapacitet, sa han. Djatlov dog 1995.

Landets ledning fick rapport om olyckan tidigt på morgonen den 26:e april. Kärnkraftverket rapporterade till sitt ministerium, vars minister kontaktade Gorbatjov på telefon. Telefonledningen sägs ha varit dålig. Uppenbart är att man inte förstod omfattningen av olyckan genast. De som arbetade direkt i händelsernas centrum förstärkte bilden av kaos och emellanåt lämnade man felaktig information.

På kvällen den 26:e fattade den regeringskommission, som då var på plats i Tjernobyl, beslutet att befolkningen skulle evakueras. I stor hast rekvirerades 1200 bussar för att evakuera de 47500 invånarna i närbelägna staden Pripjatj. Därefter utrymdes själva byn Tjernobyl och alla som bodde inom en radie på 10 km. Över tid evakuerades alla inom en radie på 30 km.

Den statliga kommission som tillsattes kom med hård kritik:

– Man genomförde experimentet ”till varje pris”, trots att reaktorns tillstånd märkbart förändrades;

– Man kopplade ur det fungerande automatiska skydd som skulle stoppa reaktorn innan den kom i ett farligt läge;

– Kärnkraftverkets ledning höll tyst om omfattningen av olyckan de första dagarna.

Hur kunde det alls ske? ”Det var en samhällelig katastrof, en sådan katastrof som bara kan hända i ett samhälle där människorna är tekniskt kompetenta och arbetar på en tekniskt komplicerat arbetsplats men fruktar sina överordnade mer än teknikens och fysikens lagar”, har publicisten Jelena Bonner kommenterat olyckan.

Tjernobylkatastrofen fick väldiga konsekvenser över hela världen. Kärnkraftsprogrammen sattes under lupp och rädslan för kärnkraften spreds in i många hem. Vad kunde man äta nu och inte? I tidningarna fick vi se bilder på drabbade djur och människor. Kraven på öppenhet om kärnkraften växte. Politiskt gynnades miljörörelsen.

En anekdot förtjänar att berättas i detta sammanhang. Den kommer från Ukraina: ”Två människor sitter uppe i himlen och diskuterar. – Var kommer du ifrån? – Från Tjernobyl. – Hur dog du? – Av strålningen. Och du då, varifrån är du? – Från Kiev. – Vad dog du av? – Av informationen.”

I anekdoten ligger en mening som också gjorts gällande av forskare i väst, nämligen att rädslan för strålning skadade människors hälsa mer än själva olyckan. Enligt experternas rapport vid FN:s Forum för Tjernobyl, som hölls i Wien 2006, avled allt som allt några tiotal människor vid katastrofen. Dödligheten i cancer ökade obetydligt, inte i närheten av den nivå man hade förväntat sig. Däremot skapade själva evakueringen från strålningszonen obotliga psykiska trauman.

I juni samma år flyttade jag in på 16:e våningen på Moskvauniversitetet. Ingen pratade om Tjernobyl. Det var bara så. Det var alltid så.