Vid byn "Glada livet" stannar många
I den lilla kosackbyn ”Glada livet” (Веселая Жизнь) finns egentligen ingenting märkvärdigt. Ändå stannar många turister här och tar upp kameran. Det handlar om vägskylten. Den pekar mot kyrkogården.
Byn ligger ca 15 mil från regionhuvudstaden Krasnodar sydost om Azovska sjön och de flesta utom brevbäraren och sjukvårdaren arbetar inom jordbruket. År 1973 hade byn 505 invånare. Nu bor här bara 303, fördelade på 140 gårdar, säger byns sjukvårdare, Nadezjda Ljasjko. Och siffrorna över avlidna är varje år högre än för nyfödda. Namnet ”Glada livet” fick byn när den blev kolchoz. Nu är kolchozen borta, skolan har lagts ner och byn dör sakta. Här blir ingen rik.
Enligt Utrikespolitiska Institutets siffror uppgick BNP i Ryssland till 10 522 dollar per invånare år 2010. I Sverige var den mer än fyra gånger högre, 47 667 dollar. Till detta kommer omständigheter som gör att mycket litet av de 10 522 dollarna hamnar i ”Glada livet”.
Omständigheterna är väl kända och svåra att åtgärda. Den ryska ekonomin är ännu till stor del råvarubaserad. Tillverkningsindustrin har haft svårt att tävla med importen, med några undantag, t.ex. vapenindustrin. Det är i de större städerna som det ekonomiska lyftet och jobben kommer. Där hamnar pengarna. Moskva är dyrast i världen att bo i, konstaterade konsultföretaget Mercer för några år sedan.
Till detta kommer Rysslands historiska problem, som de ryska klassikerna berättade om, den nakna girigheten hos de rika, mutorna, misshushållningen med allmänna medel, kryperiet för överheten, de omåttliga festerna. Till detta har nu effekterna av den globaliserade ekonomin tillkommit. Pengarna flyter till dels ut ur landet, ut till banker i väst, där pengarna blir osynliga. Inget av rikedomarna kommer bönderna i ”Glada livet” till del.
Amerikanska Reputation Institute publicerade för några veckor sedan en undersökning som visade människors uppfattning om 50 olika länder. I undersökningen mätte man graden av tillit, uppskattning, beundran och positiva känslor som människor hyste för de 50 länderna. Kanada låg etta, Sverige tvåa. Ryssland kom på 45:e plats, efter länder som Haiti och Kina.
Så frågan kvarstår, vem kan leva bra i Ryssland? Frågan ställdes på 1860-talet av författaren Nikolaj Nekrasov i den berättande dikten ”Кому на Руси жить хорошо” och är ofta citerad. Sju bönder står vid ett vägskäl och tvistar om vem som är lycklig i Ryssland. Bonden Roman säger godsägaren, Demjan gissar på tjänstemannen, de andra på prästen, köpmannen, ministrarna och till och med tsaren. Och så ger de sig ut i Ryssland för att finna en lycklig människa. Men hittar ingen.
I den bästa av alla världar är det gumman Galina Nikolaevna från ”Glada livet”, 86, som är lycklig.
– Även om tillvaron inte är så bekymmersfri så tycker jag om livet här i byn, jag har blivit van, säger Galina. Och jag vill inte in till stan och sitta och titta ut genom fönstret i något höghus. Det vill jag inte.
I andra änden av byn bor hennes väninna Varvara, 100 år i år. Hon vill heller inte flytta.
I de stora städerna bor de nyrika, oligarkerna och de som betjänar dem. De blir nog inte hundra år gamla.
Kjell JO's Blog 